Min BLOGG

Jag har haft fibromyalgi i ett flertal år, och det brukar ju gå lite upp och ner med hur man mår.
De senaste månaderna har jag mått riktigt ruskigt dåligt.

Liksom många andra som mår dåligt, har jag förstås försökt hitta lösningar och bot. Jag har hela tiden vägrat acceptera en kronisk sjukdom. Jag ska bli frisk, har jag tänkt, men hittills misslyckats. Men jag vill inte ge upp! Oftast inte, i alla fall.

Jag anser att den sjukdom eller ohälsa man fått och som inte totaltförstört något i kroppen - ett avkapat ben lär inte växa ut igen för att ta ett drastiskt exempel - måste också kunna fås att försvinna igen. Om man bara ger kroppen rätt förutsättningar är den fantastisk nog och helt kapabel till att kunna läka allt.

Kruxet är nog bara det, att vi inte förrän det gått alldeles för lång tid blir medvetna om en sjukdom eller ett syndrom. De tidiga små signalerna ignorerar vi. Vi vet faktiskt ofta inte ens om att det är kroppen som signalerar att något håller på att gå fel. Vi tänker att livet är så här. Lite ont i huvudet då och då. Det kliar på huden. Man har snuva och skyller kanske på nån allergi. Inget att göra något åt. Livet är sådant.

När det börjar bli besvärande går vi till doktorn, men där hittar man inget fel på oss. Inga prover visar något konstigt. Kanske lätt förhöjt kolesterol. Liten smula för högt blodtryck. En släng av magkatarr. Hjärtat slår dubbelslag ibland. Vi får rådet att försöka ta det lite lugnare. Minska på stressen. Så får vi kanske något att hämta ut från apoteket.

Inte förrän vi sitter där med smärta i hela kroppen eller något annat mer eller mindre handikappande, blir vi till fullo medvetna om att problemet kanske är allvarligare än vi trott. Och den medicin vi får hos doktorn hjälper inte. Lindrar kanske i bästa fall, men tar inte bort grundorsaken. Man blir inte frisk. Istället mår man bara allt sämre.

När det gäller fibromyalgi har jag stött på ett flertal teorier om vad som är orsaken. En kvinna menade på att det orsakas av Candida albicans, en svamp som normalt finns i vår bakterieflora, men som har tagit över och skapat obalans i kroppen.

Detta är inte alls ologiskt eller otroligt och boten den här kvinnan förordade var att under 2 - 6 månader dricka aloeverajuice och vitlökssaft (Jo. Pressad rå vitlök.) Givetvis skulle man också utesluta socker och vitt bröd (något jag ändå inte äter).

Jag drack vitlökssaft och aloeverajuice i 2,5 månad men det enda det gav mig var förbaskat ont i magen.

Men det fungerar tydligen för en del.

Men om orsaken hade varit så enkel som Candida, kan man undra varför inte läkare som rutin ger fibromyalgipatienter ett lagom antal doser av någon svampdödande medicin. Diflucan till exempel. Då hade man ju snabbt haft problemet ur världen. Eller?

Annika Dahlkvist menar att LCHF-kosten botade hennes fibromyalgi, och det kan visst vara så. Personligen har jag nog aldrig kommit att må så dåligt av en specifik mathållning, som jag gjorde när jag provade LCHF. Men vi är alla olika och mår bra av olika saker, och så måste det få lov att vara.

Andra åter förordar ingefära, gurkmeja, Litomove, omega 3 eller annat som hälsokostaffärer och olika naturterapeuter kan erbjuda. Det finns zonterapi, olika typer av massage, yoga, ayurveda, homeopati - ja en uppsjö av olika teorier och behandlingar.

De enda personer jag under åren läst om som blivit av med sin fibromyalgi, är de som gjort radikala förändringar i sitt liv. Kanske har de anammat den psykiska biten, stressen är ju en betydande orsak, och gått ur ett nedbrytande förhållande eller sagt upp sig på ett jobb de vantrivts med.

Eller som en kvinna jag för många år sedan läste om i tidningen Hälsa. Hon hade brutit helt med sitt gamla liv. Flyttat till Hawaii, blivit vegetarian och gått på regelbunden massage. Undrar hur det är med henne nu för tiden?

Många preparat kan lindra. I form av droppar, kapslar, tabletter, örttéer, juicer, extrakt. Inte tu tal om det. Litomove nyponkapslar, har jag funnit ge utmärkt lindring. Ingefära fungerar (utrensande), liksom gurkmeja (inflammationshämmande). Och glöm för allt i världen inte vitlök!

Omega 3 är nödvändig för många av kroppens funktioner och har dessutom en antiinflammatorisk effekt. För övrigt har hälsobranschen många preparat att välja emellan som är alldeles utmärkta.

Har ni förresten lagt märke till, att allt jag hittills skrivit även involverar att man blir tvungen lägga ut pengar för något extra man behöver köpa? Varor eller tjänster! Något man kanske borde fundera lite över. Tycker ni inte?

Skolmedicinen förser oss med mediciner tillverkade och distribuerade av (vinstdrivande) läkemedelsföretag. Vi får antiinflammatoriska mediciner fast man säger till oss att fibromyalgi inte är inflammatoriskt (vilket är bullshit, de enda värktabletter som hjälper är Ipren, Naproxen och liknande NSAID alltså antiinflammatoriska). Vi kan också mycket väl få utskrivet blodtryckssänkande, muskelavslappnande, lugnande, uppiggande, sömnmedel.... och en mängd andra gifter som gör mer skada än nytta.

Men jag har inte mött eller hört talas om någon som blivit frisk med hjälp av smärtstillande eller inflammationshämmande, med blodtrycksänkande eller muskelavslappande, med lugnande eller ångestdämpande. De lindrar i bästa fall. Dövar. Men friskare blir man inte. Snarare tvärtom. Efter ett antal år söker sig många vidare till den alternativa medicinen, då de bara mår sämre och sämre med den moderna traditionella. De som inte mår så dåligt att de gett upp förstås, och sitter och knaprar tabletter på löpande band och tar död på sig den vägen. Eller som aldrig ens tänkt på att ifrågasätta farbror doktorns råd och recept.

Vi är en guldgruva för läkemedelsbolagen, så det är klart att DE inte vill att vi ska bli friska.

Jag har alltid ansett att varje person med fibromyalgi har sin egen unika kombination av orsaker till syndromet, och även sin alldeles egna unika möjlighet till läkning. Vissa blir friska av vitlökssaft och aloeverajuice, andra genom att skippa en sockerrik diet och äta enligt LCHF.

Vilken är din väg?

För andra åter ser det kanske mer hopplöst ut. Lindring, men sällan någon bot. Eller?

 Har ni för övrigt tänkt på, att de flesta alternativa läroteser är tusentals år gamla - örtmedicin, zonterapi, akupunktur, schiatzu, ayurveda, etc etc - medan vår moderna medicinvetenskap endast har några hundratals år på nacken. Kanske kan man rent av säga att den först blev något att "räkna med" från mitten av 1800-talet nån gång, och kanske särskilt från förra sekelskiftet. La belle epouque på mer än ett sätt. (HA!)

Nej, jag har inte brytt mig om att kolla upp några exakta årtal. Det är inte så viktigt i det här sammanhanget. Men det var faktiskt inte särskilt länge sedan läkare gick direkt från obduktioner till förlossningar, utan att ens tvätta händerna däremellan. Det var heller inte särskilt länge sedan personer såsom t.ex Marie Curie, Röntgen, Pasteur med flera gjorde sig kända över hela Europa och än vidare.

Första tiden, faktiskt 1,5 - 2 månader nånting, var väldigt turbulent med magkatarr och illamående. På vissa sätt mådde jag sämre än innan. Men  jag hade förväntat att något skulle hända som kanske inte var helt trevligt, och eftersom jag som positiva inslag gick ner några kilo i vikt och blev både piggare och klarare i tankarna, var det ju klart och tydligt att något positivt hände i kroppen tack vare all sallat och annat grönt.

Jag blev onekligen en smula förvånad över att jag blev så behagligt och varaktigt mätt av det jag åt. Även jag har ju tagit intryck av LCHF och har också sedan långt innan  LCHF dök upp i det allmänna medvetandet, känt till att protein mättar länge och håller kroppen med låga blodsockersvängningar.

På kuppen blev det så att jag rent generellt åt mindre mängd mat och mer vegetariskt. Även det jag lagat till i form av risotto eller grytor eller annat. Det mår jag bra av, har jag tydligt märkt.

Jag vill inte skrika här om att detta är det enda rätta sättet att äta. Var och en av oss är en unik individ som själv måste finna ut vad vi mår bäst av. men rent generellt anser jag att LCHF-rörelsen vuxit sig lite väl stark, och dess mest extrema form är snarare hälsovådlig än nyttig. På längre sikt sett alltså.

Däremot kan det säkert finnas en och annan som verkligen mår bra av en mer proteinrik kost, liksom att det kanske rent av kan vara nödvändigt med en period av en extremt låg GI-diet för att balansera upp gamla, dåliga sockerrika kostvanor. Men en stadigvarande kost praktiskt taget helt utan vegetabilier tror jag inte på.

Att jag pratar för en mer  vegetariskt inriktad kost, ska inte förstås aom att jag anser att socker och andra snabba kolhydrater skulle vara bra. Tvärtom! Jag hävdar fortfarande att raffinerat socker, vitt raffinerat vetemjöl och andra processade "förädlade" varor inte är ägnat som människoföda!

Ät naturliga rena råvarar! Så lite behandlade och förändrade som möjligt!

Låt också bli alla mejerivaror. Komjölk är inte heller avsett som människoföda, och framför allt inte alla dessa underliga yoghurtsvarianter i miniförpackningar som snarare är godis än mat.

Ett betydligt bättre alternativ om man vill ha fruktyoghurt är att åtminstone ta naturell yoghurt och själv blanda i bitar av frukt. Det är bra mycket nyttigare och mycket, mycket godare.

För 1,5 vecka sedan vaknade jag med svidont i halsen (ett barnbarn som smittat mig) och det utvecklade sig till en urtrist brakförkylning. Sängläge med andra ord. Nå, sånt händer men nackdelen var ju att det mesta av den frukt och de grönsaker jag hade hemma tog slut. Några morötter låg ensamma och dansade i grönsakslådan. En kväll drabbades jag (i abstinenes költåg?) av ett vansinnigt sug efter grillad kyckling, och i fredags tog jag tag i mig och cyklade bort till Ica.

Så till fredag middag proppade jag i mig alldeles för mycket kyckling, till lördag frukost åt jag macka med ett jättelager leverpastej. Under dygnet som  gick från första kycklingtuggan åt jag också tre fyra ägg och ännu en omgång kyckling.

Jag fick inte bara ont i magen, utan i flera dygn efteråt har jag nu varit stelare, tröttare och haft mer ont i muskler och leder. Trots att jag även hade ätit apelsiner, sallat, körsbärstomater och annat i grönsaksväg.

Kan inte, hur gärna jag än skulle vilja, skylla på förkylningen för det.

Nu har jag köpt mera grönfoder och tänker att det nog är dags att ta den här Rawfood-dieten till nästa nivå. Alltså ännu mer grönsaker och mindre tillagat och mindre kött i kosthållningen. Jag tänker inte, åtminstone inte ännu, bojkotta allt animaliskt och allt tillagat och bara knapra råkost. Men jag känner att det är dags för en ökning av intaget enzymer, antioxidanter och basbildande föda.

Och det är otroligt gott med sallader!

Prova med att inte bara äta sallad, tomat och gurka, utan blanda i små buketter av rå broccolli, tunt skivade strimlor av färsk fänkål, bladselleri, rårivna morötter, avocado och - naturligtvis - cashewnötter, valnötter, pinjenötter, sötmandel....

Och som ytterligare mättnadsfaktor - kidneybönor, kikärtor eller andra baljväxter!

Fruktsallader med olika nötter i är gott, näringsrikt och mättande. Och inte bara som mellanmål! Frukt till frukost och sedan enbart frukt under hela förmiddagen är Rawfoods råd nummer ett.

~~~~

För ytterligare om det här och vad som kan hända den som påbörjar en sådan här diet hänvisar jag till min blogg under etiketten "Sallat och Fibro". För jag har inget facit ännu eftersom jag relativt nyss påbörjat den här sallatsvandringen. Men följ mig gärna på den vägen så får vi se hur det hela utvecklas.

* Jag har fibromyalgi, och den vill jag bli av med...

Ninna om Kost och Hälsa